Frölunda värvar finskt
Kim Martin Hasson fortsätter att bygga sitt SDHL-debuterande lag och det med en tydlig kravbild. Senaste i raden att skriva på är trippla finskamästarinnan Emilia Vesa. Lägg därtill OS-brons och VM-silver vid blott 22-års ålder.
Frölunda har officiellt SDHL:s bredaste trupp med 25 spelare under kontrakt, ett par lär falla av lagom till nedsläpp. Man kan heller inte vara helt säker på att Frölunda handlat färdigt. Klart är åtminstone att man har en tydlig kravbild på spelare man värvar in; Vinnarmentatliteten måste finnas där.
Nu är det å andra sidan ingen ny företeelse varken i SDHL eller någon annanstans. Alla sportchefer vill ha den kravbilden på sina spelare, men alla sportchefer har inte råd att köpa den typen av spelare. Frölunda tycks inte ha någon större ambition att utveckla egna spelare utan har stirrat sig blinda på att utmana Luleå och köpa färdig spelare för toppen av tabellen.
Det här skapar två läger i svenska damhockey. Den ena sidan säger att det är bra med ett topplag till som kan utmana lag som Brynäs, Luleå och MoDo. Den andra sidan pekar på att unga talangfulla spelare inte kommer få samma chans att utvecklas.
Jag säger att Frölunda är i ett kraftigt behov (för att inte säga helt beroende) av att vinna, om inte redan 23/24 så allra senast 24/25. Framgång föder framgång, och det föder resurser men lyckas inte Frölunda så kommer pengarna att sina fort. Lyckas de däremot med sin bedrift och vi får ett maktskifte i svensk damhockey så kommer det att leda till ett bredare toppskikte. Kort och gott, Luleå kommer inte kunna vraka bland spelare som de gör idag utan kommer få finna sig i att slåss med alla andra.
Det kan kännas hårt att lägga den pressen på Frölunda men sanningen är att klubben själva satt sig i den här positionen med den högt ställda ambitionen att bli bäst i Sverige "by all means necessary" och då måste man också vara beredda på att ta konsekvenserna av det handlandet. Det här kommer att urholka svensk damhockey om de misslyckas och distansen mellan toppen och botten kommer bli ännu större. Jag menar absolut inte att det blir bättre av att Luleå fortsätter att dominera SDHL på egen hand, men om man inbillar sig att den här maktkampen på något sätt gynnar svensk talangutveckling så bedrar man sig grovt.
Det här är emellertid en verklighet även damhockeyn kommer att behöva acklimatisera sig till. Resurserna i exempelvis SDE och Frölunda är som två olika planeter, så hur ska dessa kunna mäta sig med varandra i en och samma liga? Det är miljonkronorsfrågan som damhockeyn måste hitta lösningen på. Inte på bekostnad av satsande storklubbar utan på en hårdare kravbild för vad som krävs för att spela i SDHL.
Hittills har damhockeyn varit en förhållandevis liten marknad. Under många år så kunde lag hänga kvar i SDHL (eller Riksserien) utan att ha några märkbara resurser eller ambitioner. I takt med att damhockeyn blivit mer och mer accepterad så har också vissa klubbar skapat en större marknad genom att få toppklubbar som Luleå, Brynäs, Modo och Frölunda att satsa på sin damverksamhet. Underifrån kommer andra storklubbar som Skellefteå, Färjestad, Björklöven och Södertälje. Det är verkligheten som vi går emot och verkligheten som vi måste acceptera.
Frågan man ska ställa sig är kanske inte om Frölunda och Luleå gör rätt i sina massiva satsningar, kanske på vinst och förlust. Frågan kanske istället ska ställas de övriga klubbarna, har de råd att inte ha samma ambition?
Klart är i alla fall att säsongen som väntar kommer att bli vägledande för hur SDHL kommer att se ut i framtiden, och jag ser sannerligen fram emot utfallet.